” Jag vill att du ska lyssna på min berättelse och säga: ”Om hon klarade det, så kan jag också klara det.”
Nu har jag läst ut den gripande självbiografin om Edith Eger som mirakulöst överlevde Auschwitz. 16 år gammal skickas hon tillsammans med sin familj till koncentrationslägret. Efter befrielsen led Edith
i decennier av posttraumatisk stress och skuldkänslor.
I boken, Att välja, varvar Edith sin egen starka historia med gripande berättelser om människor som hon har hjälpt genom åren i sitt yrke som psykolog.
Jag kände redan efter att ha läst de första sidorna en stor beundran och klokhet till Edith. I början av boken skriver hon,
”För att kunna vara en överlevare, för att kunna frodas trots allt som hänt, så krävs det en fullständig acceptans av allting som varit och allting som är. Om vi avfärdar vår smärta eller bestraffar oss själva för att vi känner oss vilsna eller isolerade eller skrämda av utmaningarna i våra liv, oavsett hur små eller obetydliga dessa kan framstå i någon annans ögon, så väljer vi fortfarande att vara offer. Vi ser inte våra verkliga val. Vi dömer oss själva.
Jag vill inte att du ska lyssna på min berättelse och säga: ”Mitt lidande är obetydligt (i jämförelse med ditt).” Jag vill att du ska lyssna på min berättelse och säga: ”Om hon klarade det, så kan jag också klara det.”
Det som hände i koncentrationslägren under andra världskriget är så ofattbart fruktansvärt, likaså mycket annat som hänt och händer runt om i världen. Det får ALDRIG glömmas!
