Du är här

2020-05-26

Dagarna går - mer eller mindre långsamt

Jag försöker säga till mig själv - ”acceptera det du inte kan förändra och håll ut, en dag kommer ett vaccin Kicki”...

Som jag berättade i mitt förra blogginlägg så ser min vardag inte så extremt annorlunda ut nu, från hur mitt liv såg ut innan coronatiden. Jag lägger mina pussel, kollar på dokumentärer, läser självbiografier och tar långa promenader med min hund. Men begränsat är det ju. Några hundkurser, cafébesök, umgänge med vänner och släkt blir det ju inte.

Coronapandemin har nu härjat sedan i början av mars. Snart tre månader. Tiden går, även om den går mer eller mindre långsamt. Tack och lov har värmen kommit så en kan vara mer utomhus och det gör det lättare att stå ut med isoleringen. Men vissa dagar känns livet tungt, att varje dag ha en enorm oro över att jag eller någon närstående ska insjukna allvarligt och länge i covid-19 gnager i mig.

Jag har följt och följer konsekvenserna av pandemin. Läser och ser nyheter varje dag. Människor mister sina jobb, mister sina liv, en del ligger nedsövda i veckor på grund av att de blivit smittade av detta virus och får kämpa med att komma tillbaka, osv. Jag vet att jag borde avgränsa mig något från informationen om Corona. För min egen skull, för att inte drunkna i detta elände och skydda mig från en depression.

Jag försöker säga till mig själv - ”acceptera det du inte kan förändra och håll ut, en dag kommer ett vaccin Kicki”. Men så tänker jag att den dagen kan ju komma försent… Självklart är det bra att hänga med i vad som händer men kanske det börjar bli för mycket nu. Som det är nu så har ingen något svar på mina frågor. Allas våra frågor.

När kommer antikroppstester? När kan jag och mina assistenter testa oss, så vi vet om vi behöver hålla avstånd från varandra när skyddsutrustningen inte är på? Det skulle vara så skönt, som ett första steg, att veta om en kan ha en normal assistans. Att inte veta när tester finns tillgängliga gör mig så frustrerad.

Fler blogginlägg

Hemlig slav
2020-06-09

Hemlig slav

"Det är så skrämmande hur vidriga en del människor kan bli och så empatilösa. Olika personlighetsstörningar är inte så ovanligt men det är ovanligt att det ter sig så extrema, i detta fall kidnapparen och hans anhöriga."

Mycket en vill
2020-04-15

Mycket en vill

 "Jag vill kramas, slippa tvätta händerna så mycket så huden börjar likna sandpapper. Slippa hålla avstånd och känna nervositet för att komma närmare än en till två meter..."

Covid-19
2020-03-30

Covid-19

"Jag kan inte låta bli att tänka på det tragikomiska i det här. Att jag tagit mig igenom en jobbig barndom, en jävlig tonår och ett evigt kämpande med en progressiv obotlig skitsjukdom som långsamt äter upp mig. Men som jag till slut accepterat och nu riskerar en att kanske stryka med av detta..."