Du är här

2020-09-03

En stor sorg...

"om sanningen ska fram så har nog sorgen över att jag inte kunnat följa min dröm att bli Fotograf aldrig riktigt lagt sig. Jag får ständigt säga till mig själv, ”acceptera det du inte kan förändra”.

Nelson min älskade Nelson. Din matte är lite besatt av dig och det är nog helt enkelt för att jag behöver det. Jag har hittat en pusselbit i mitt liv som jag saknat. Någon som behöver mig och ger mig villkorslös kärlek och som jag ger villkorslös kärlek till. Jag har en partner sedan tretton år tillbaka och självklart är han den största pusselbiten men Nelsons är en stor bonus som gett mig extra livsglädje.

Jag har galet mycket bilder på min hund men kan inte få nog. Förra veckan anlitade jag en fotograf, Hannah, som tog bilder på honom. Jag ville ha levande bilder, i rörelse och med hög upplösning som jag inte kan ta själv. Att vara rullstolsburen, ha dålig balans även i överkroppen plus dålig motorik, är inga bra förutsättningar om en ska ta bra bilder.

När jag var sexton år gick jag en ettårig fotoutbildning på en folkhögskola. Tanken var att läsa vidare inom det för att slutligen bli Fotograf. Den tanken suddades snabbt ut när jag samma år fick reda på att jag hade en obotlig neurologisk sjukdom som sakta blev sämre. Flera år efter diagnosbeskedet, och år av psykisk ohälsa, som blev en följd av att jag blev fysiskt sämre. Bestämde jag mig för att utbilda mig till något som inte kräver så mycket fysisk aktivitet och där en personlig assistent, om så skulle bli fallet, kan hjälpa mig. Jag utbildade mig till Socialpedagog. Men om sanningen ska fram så har nog sorgen över att jag inte kunnat följa min dröm att bli Fotograf aldrig riktigt lagt sig. Jag får ständigt säga till mig själv, ”acceptera det du inte kan förändra”.

Många frågar mig varför jag inte tar mina assistenter eller några hjälpmedel, exempelvis ett stativ att fästa på rullstolen, till hjälp för att kunna fotografera? Jag svarar då att assistenter hjälper mig fotografera, för det mesta Nelson, ofta efter mina önskemål. Men när det handlar om hjälpmedel blir det bara för bökigt och det tar mycket av min energi för att bara ta ett, eller några foton.  Jag är väldigt kräsen när det kommer till fotografering. Det ska vara bilder tagna på ett speciellt sätt och fånga den exakta känslan. Så varför jag inte fotografera så ofta själv längre beror helt enkelt på att jag inte kan få till det på det sätt jag vill.

Jag saknar så tiden när jag fortfarande kunde fotografera på mina villkor.

Fler blogginlägg

Att välja
2020-11-30

Att välja

” Jag vill att du ska lyssna på min berättelse och säga: ”Om hon klarade det, så kan jag också klara det.”

Tiden går...
2020-11-06

Tiden går...

"jag kan inte relatera till de ihopsatta siffrorna 4 och 1…att lilla jag är så gammal nu"

Evigt letande
2020-10-12

Evigt letande

Jag trodde att det skulle vara ”lättare” denna gång att hitta någon. Jag tänkte att det borde finnas ett större intresse nu när många blivit av med sina jobb eller behövt gå ner i tid och även att kanske många valt att börja studera under rådande situation och är i behov av lite extra inkomst.